Montessoripedagogiken
Montessoriförskolan, en spännande och stimulerande miljö
Kommer du på besök till en montessoriförskola, kan du knappast låta bli att fascineras av den aktivitet, som råder.
Här finner du barn mellan 1 och 5 år, som bakar, putsar skor, dukar bord eller ägnar sig åt andra praktiska sysselsättningar. Du träffar också barn, som med hjälp av räknestavar eller pärlmaterial sätter sig in i matematikens grunder. Kanske förvånar det dig, att en 3-åring med största koncentration lägger pussel med världsdelarna, eller att en 4-åring med största iver tränar sig att skriva. Kanske tycker du att det är lite konstigt att en 5-åring pratar om cirklar och olika sorters trianglar?
I fritt skapande får barnen utlopp för sin fantasi. Genom att inte i tid och otid hjälpa barnen, utan i stället låta dem fritt experimentera, pröva sig fram och öva sig inom olika områden, har man undanröjt de hinder som vi vuxna normalt ställer i vägen för barnens naturliga utveckling. Så vad du ser i montessoriförskolan är helt enkelt prov på vad som händer, när man i rätt miljö och med rätt stimulans tar vara på barnens inneboende resurser. Du ser prov på att barn både vill och kan betydligt mer än vi vuxna tror.
Ta vara på barnens känsliga perioder
Maria Montessori visste vad de flesta förälder vet, nämligen att alla barn är nyfikna, fulla av upptäckarglädje och ivriga att pröva på och lära nya saker. Precis som föräldrar världen över märkte hon, att barnens intressen varierar med ålder och mognad.
Dessutom observerade hon att intresseförändringar följer ett givet mönster, som är detsamma hos alla barn. Från de allra tidigaste intressena av att äta själv, lära sig gå, prata osv, till intresset för läsning, matematik och rymden osv.
Hon fann, att barn under sina olika mognadsstadier, är speciellt mottagliga av olika slags kunskap. Hon insåg det värdefulla i att ta till vara intresseperioderna, som hon kallade känsliga eller sensitiva perioder.
Följ barnet
Maria Montessori upptäckte:
-att inlärning, som anpassas efter barns utvecklingsstadium går lättare.
-att man bäst tar till vara barns spontana lust för arbete genom att låta dess eget intresse vara motiv nog för att söka kunskap.
-att barn har en avundsvärd förmåga att koncentrera sig på en intressant uppgift.
-att barn, som vill lära något nytt, upprepar övningen om och om igen. Med sina kunskaper om människans tidiga mognadsprocess skapade hon förutsättningar för barn att utvecklas till harmoniska och självständiga vuxna.
Frihet att välja aktivitet och möjlighet att arbeta ostört i egen takt.
Montessorimaterial som en god hjälp i inlärningen.
För att kunna möte barns behov av aktivitet och motorik utvecklade Maria Montessori arbetsmaterial för olika mognadsstadier och intresseriktningar. Materialet är inte det viktigaste i pedagogiken, men det är till god hjälp.
I ett montessoriklassrum finns material både för praktiska, intellektuella och sinnestränande övningar. Alltifrån skokräm och putstrasor till sinnrikt material, som tränar logiskt och matematiskt tänkande. Material som övar upp skrivförmåga, språkkänsla och grammatik. Men också material som låter barnen träna syn, hörsel, lukt, smak och känsel.
Maria Montessoris idé om inlärning handlar om att gå från det konkreta till det abstrakta. Matematikmaterialet t ex ger barn en taluppfattning och tydliga begrepp om räkneoperationer. När ett barn väl har förstått ett moment är det dags att lämna materialet och lösa uppgifter på abstrakt väg. Så gott som allt material fyller flera funktioner. Ofta arbetar små barn sensoriskt med det, sedan använder äldre barn samma material för intellektuell förståelse. De flesta material är självrättande. Barnen får uppleva tillfredsställelsen av att själva se att de lyckats med en uppgift och en god hjälp i uppfostran. Allt material är av god kvalitet och finns bara i ett exemplar. Allt material har sin särskilda plats i rummet. Den, som använt ett material har ansvar för att det snyggt och prydligt kommer på plats igen. Barnen lär sig att ta hänsyn till varandra. Är ett visst arbetsmaterial upptaget, får man vänta på sin tur eller komma överens om att samarbeta.
Hjälp mig att göra det själv
Detta är en tanke, som grundar sig på det faktum att ingen kan lära någon annan något. Man kanske behöver hjälp för att kunna lära sig, men själva inlärningen måste var och en klara på egen hand. I en Montessorigrupp är lärarens uppgift därför inte i första hand att förmedla kunskap, snarare att observera barnen och vara uppmärksam på varje barns behov. Att ge den stimulans som svarar mot varje barns mognad och intresse. Läraren berättar, beskriver, stimulerar till diskussion och nya frågeställningar. läraren visar var kunskap finns att hämta och hur materialet skall användas för att ge meningsfull träning. Sedan gäller det för barnet att arbeta självständigt med sin uppgift. All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling.
Maria Montessori
Maria Montessori (1870-1952) var en av Italiens första kvinnliga läkare. I sitt arbete kom hon tidigt i kontakt med utvecklingsstörda barn och hon blev snart övertygad om att barnens problem var av pedagogisk snarare än medicinsk art. Deras tillstånd kunde förbättras med intellektuell stimulans. Hon utvecklade efter hand pedagogiska metoder att hjälpa barnen och hon lyckades över förväntan. Barnens intellektuella och känslomässiga utveckling var häpnadsväckande. Hon frågade sig då, om inte hennes idéer också skulle kunna tillämpas lika väl på helt friska barn. Pedagogiken bygger på noggranna observationer av barns utveckling. Arbetsmetoderna växte fram som ett svar på barnens egna behov och intressen. Pedagogiken grundar sig också på en filosofi om alltings samband på jorden och alla individers betydelse.
Källa: MontessoriTidningen nr 5-95
